when we were winning...

Min älskade lillasyster har fått jobb i Dubai och reser tidigt lördag morgon.

Det har varit mycket sorterande bland alla ägodelar för att avgöra vad som får följa
med på resan och vad som skall arkiveras i källaren, skänkas bort eller slängas.

Det är ju fantastiskt så mycket "man" samlar på sig med åren: roliga vykort som kan
vara bra att ha till någon födelsedag, uråldriga digitalkameror som sedan länge slutat
fungera, påsar från den där fräcka klädaffären på Manhattan, kläder som köptes för
länge sedan men aldrig har använts, gamla slitna Swatchklockor som ersatts av nyare
lite mindre slitna Swatchklockor, för att inte tala om alla papper och pärmar som
skulle kunna förse ett mindre samhälle med el ett bra tag om det eldades upp.

Mitt i allt detta finns fotografier. Fotografier som skvallrar om en svunnen tid,
om ett annat liv, som på samma gång känns livligt nära som försvinnande långt bort.
När minnet sviktar så finns de där för att hjälpa oss att komma ihåg.

Om många år tittar vi kanske tillbaka på fotografier från nu och tänker liknande tankar
som vi gör nu om det som var då. Jag undrar hur jag kommer att minnas dessa dagar då.

Det blir spännande att följa dina äventyr i Dubai. Jag ser fram emot att få besöka dig
när du fått ordning på tillvaron där nere. Är så stolt över dig och vet att det
kommer bli jättebra.

Avslutningsvis... Till stekaren på bilden som kladdar lika mycket på sig själv som
på min syster: I will find you! *skoja* (brottet är redan preskriberat...)