a million times a trillion more...

marie på malmöfestivalen förra året.

elisabeth ohlson wallin

i lördags besökte jag för första gången röda rummet på biblioteket. elisabeth ohlson
wallin (som fick sitt genombrott med utställningen ecce homo) föreläste om sina
bilder, hur själva skapandeprocessen kan se ut samt vad som är hennes drivkraft.

mycket intressant att se hennes bilder (i stort format) och höra henne själv berätta
om all kontrovers som de har skapat. för tillfället har hon en beef med påven efter
dennes kärleksfulla jultal.

jag hade givetvis med mig min kamera. ville så gärna ta en porträttbild på henne.
mot slutet av föreläsningen blev jag mer och mer nervös, tänkte "vem är petit moi
att fotografera elisabeth ohlson wallin?". hade det inte varit för att hon flera
gånger berättade att hon själv var så nervös när hon skulle ta sina bilder, så hade
jag förmodligen lämnat salen utan utfört uppdrag. nu blev det som tur var inte så.

medan åhörare skyndade sig fram till ohlson wallin för att köpa signerade böcker etc.
så hälsade jag på fotograf christer järeslätt. "hej christer, du kommer förmodligen
inte ihåg mig, men du tog en bild på mig för kvällsposten när jag köade utanför
parken i köpenhamn midsommardagen 1998 i väntan på bruce springsteen." givetvis
mindes han inte det. vi pratade lite fotografering och vad han höll på med
nuförtiden. förra året uppmärksammades han för fotoboken refricater där han låtit
serietecknare bearbeta porträtt på sig själva som han tagit. kul idé! han nämnde
även någonting om en utställning på kulturen i lund med start 17 maj.

så plockade jag fram kameran och tog några bilder på ohlson wallin när hon signerade
sina böcker. när det bara var jag och en journalist kvar stegade jag fram,
presenterade mig, och frågade om det gick bra att ta en bild eller två. inga
problem. sedan gick det mer eller mindre automatiskt. jag började dirigera henne.
bad någon från bibliotekspersonalen att släcka ner i salen för ett ögonblick. igång
med blixten och så tog jag ett par bilder. inte så lite adrenalin i kroppen...

efter min lilla fotosession hann jag växla ett par ord med henne. en sympatisk och
lättsam person den där ohlson wallin. beundrar henne så för modet att ta de bilder
hon gör. hon berättade om alla de hot hon och andra inblandade har fått sedan 1998
iom. starten med ecce homo. världen behöver fler ohlson wallins!

nåväl. bilden ovan som jag tog är inte häpnadsväckande på något sätt. men den här
gången handlade det inte om hur bilden blev. det var att den blev som är det viktiga.

början på augusti. bara några dagar efter att kollo slutat för sommaren.

jag var fortfarande hög på sommarens upplevelser.

den här kvällen firade linda sin födelsedag på tempo. vi var några stycken

som samlats. festiviteterna fortsatte senare i en något förminskad skara

hem till linda vid st. knuts torg, via donaubageriet (mitt första besök).

det var bara en av många gyllene stunder veckorna efter kollo i sällskap

med dessa nya bekantskaper.

sen kom hösten...

flicking fire like saltwater into my eyes...

lite som ett upbeat the avalanches...

tog en sväng till möllan igår för att fotografera människor (not so much) och affärer (way much).

när jag kom fram till oriental grill på simrishamnsgatan kom en man, som visade

sig vara ägaren, ut för att röka en cigarett. vi började prata och han bjöd in

mig för att visa en recension som han hade klippt ut ur en tidning och satt upp

på en anslagstavla. stolt!

han frågade om jag var journalist med tanke på kameran. nej, sa jag.

han undrade om jag hade något emot att ta några bilder ändå. inte alls, sa jag.

sen började hans show...

han plockade fram knivar och andra redskap allt medan han stirrade in i kameran.

han skulle skära i allt som fanns tillgängligt: grillad kyckling, kycklingkebab,

kalvkebab, zucchiniröra, bröd, anställda, gäster. tyckte han viftade lite väl

optimistiskt med kniven, så jag försökte hålla mig på behörigt avstånd och inte se

livrädd ut.

när han var nöjd fick jag en emailadress till en anställd så jag kunde maila

bilderna. jag blev bjuden på smakprover av det mesta. innan jag gick tryckte han en

burk med vitlöksmajonnäs i handen på mig. mycke bra, mycke bra, stans bästa! sa han

och log för första gången. jag lovade att komma tillbaka och prova deras grillade

kyckling.

trevlig farbror, tänkte jag, medan jag gick ut och fortsatte

min fotorunda under den grå seneftermiddagshimmeln.

i'm the giant undertow...

åkte ner till falsterbo med syster i lördags för att kolla till sommarstugan.

blev promenad längs stranden, fika på kust och besök i skanörs hamn.

your skin and bones...

badhytten blev för varm. hoppas ägarna hade en ordentlig försäkring.

var ska jag nu spruta champagne och motionera househanden...?

the hardest button to button...

curiosity killed the cat...?

jag gillade brad pitt i huvudrollen. cate blanchett not so much.

jättefin film, men det saknas något och jag kan inte sätta fingret på vad.

(kvasi)existentialismen - livet, stunderna och vår ofrånkomliga bortgång - kändes betungande. förmodligen

för att jag nästlat mig in i murakamis david lynch-esque universum i fågeln som vrider upp världen.

musicforthemorningafter...