fredagen den 16:e december 2011

i hope that i'll always have all eyes on you...

En dag i Dubai med radion på i bakgrunden hörde jag en låt med klara 80-talsvibbar.
Fick upp mobilen snabbt för att hinna skriva ner några rader text innan musiken tystnade:

I've got a feeling we will never get closer than this
I can't imagine there's a way to get closer than this

Inget märkvärdigt kan tyckas, men i kombination med soundet som påminde om svunna tider fick jag den där lite
jobbiga känslan i magen av vemod och längtan efter det som en gång var. Då vet jag att det är en riktigt bra låt.

Gjorde ett halvhjärtat försök att googla fram låten på plats i Dubai, men lyckades inte. Häromdagen
försökte jag än en gång hitta den där låten. Efter ett par justeringar av sökord fann jag det jag letat efter:
Artisten St. Lucia med låten "Closer than this". Jag har försökt att få tag på låten som mp3, men det har
visat sig vara aningen svårare. Hittade den till slut på FredHystere.com (scrolla ner en bit på sidan).

Hittade dessutom låten nedan, "All eyes on you" (Spotify), som också satte sig vid första lyssningen.

Mycket nöje!

All Eyes On You by St. Lucia

onsdagen den 14:e december 2011

to boldly go where no man has gone before...

Burj al Arab

..."well, I'm afraid you're a bit too late for that" she said and smiled...

Helikopterplattan får mig att tänka på Enterprise.

torsdagen den 1:e december 2011

my friends in L.A. they don't know...

Good Life

Har hälsat på min fantastiska syster i Dubai, där hon bor och jobbar.
Kom hem till kyla, regn och en ogenomtränglig gråhet tidigare idag.
Depp när jag kom ut från stationen i Malmö.

Nu är jag trött och vill sova tills det är varmt igen. Håll koll på
bloggen för många fina bilder från resan.

Puss och kram på er kära läsare!

fredagen den 18:e november 2011

tell me sweet little lies...



Fredrik Strage surfade på arbetstid och fick pris. Ledarsidan ville inte vara sämre och deras första inlägg handlade om Nordkorea (läs deras dråpliga kommentarer om Youtubeklippet ovan).

I samma veva läste jag Caroline Salzingers "Hälsningar från ondskans axelmakter - vardag och vansinne i världens mest stängda länder", vars första kapitel ägnas åt ett besök i Nordkorea, samt blev tipsad genom Sandras (numera nedlagda) blogg (ny icke-frekvent uppdaterad blogg här) om hipsterbibeln Vice halvseriösa försök till reportage om Nordkorea. Första delen nedan:


Del två här, och del tre här.

Welcome to Bizzaro World. Om ni tycker att Jim Carreys öde i filmen The Truman Show är skrämmande,
så är det förmodligen ingenting mot det dagliga livet i det välregisserade Nordkorea...

tisdagen den 15:e november 2011

The Ides of March...

The Ides of March

Svikna ideal + (bokstavligt talat) gå över lik för att vinna = ändamålet helgar medlen. Eller...?

Ryan Gosling och George Clooney är inte på toppen av sina game, men de är ju ändå Ryan och George.
Amerikansk politik. Kampen om att bli demokraternas presidentkandidat. Rävspel och dubbelspel. Helt ok film.

tisdagen den 8:e november 2011

fredagen den 4:e november 2011

soul food...

soul food

Ett tag sedan jag skrev om vad jag har läst...


Utrikersreportern skriver korta och färgglada vykort från diktaturer som Nordkorea, Iran, Irak, Syrien och Libyen. Intressanta inblickar i länder som vanligtvis är stängda för omvärlden (inte minst bisarra Nordkorea). Kul skvaller om manliga kollegor som kraftigt devalverat värdet på vigselringen och viss klichévarning för hennes stormiga romans med den snygge dödsföraktande libyske krigsfotografen.

Caroline Ringskog Ferrada-Noli – Naturen

Syster till kompis som romandebuterar. En del blaséaktig omvärldsbetraktelse, en del broders död i bilolycka. Självutlämnande och uppfriskande ärlig (kom att tänka på Per Hagman...). Tog några sidor att komma in i hennes korthuggna talspråk, men väl där är det igenkännande läsning om den fadda vardagen som allt för ofta tar över. (Caroline är aktuell med ”Danne & Bleckan – från ingenting till någonting” på SVT Play – se här!)

Don DeLillo – White Noise

DeLillo räknas som en av de största samtida amerikanska författarna, samt för mig är känd från första raden i Bright Eyes kanske bästa låt. Anywho, professor i Hitlerstudier med familj som gått i stå i ett samhälle med konsumtionshysteri, modern teknologi som tränger sig på. Stor olycka inträffar och panik utbryter i det lilla samhället. Familjen svetsas samman tills mannen upptäcker att hustrun varit otrogen och söker hämnd på den andre mannen. Rädsla för döden kan lindras/botas genom att döda någon annan? Postmodernism i sitt esse tydligen. Andra förklarar det bättre ex. här och här. Sammanfattningsvis ”Existentiella frågor maskerade till pittoresk småstadsskildring som spårar ur”. Blir mer DeLillo framöver.

Niklas Rådström – En handfull regn

Första biten är utvalda minutiöst redovisade episoder från barn- och ungdomen fram till Niklas vän Bengt väljer att ta sitt liv blott 24 år gammal. Från oskyldiga lekar på gården, till tankar om den frånvarande fadern och att växa upp på 60- och 70-talet. Andra delen är en emellanåt vetenskaplig dissektion av ett självmord. Den stora frågan Varför...? och hur det påverkar de som lämnas kvar. Tung läsning, men också befriande upplyftande.

Stephen King – Carrie

Läste någon bok av honom i mellanstadiet för att imponera på min svensklärare. Länge varit nyfiken på skräckens mästare (?), och tänkte börja från början med han första roman. Ung gymnasietjej med drakoniskt religiös moder blir mobbad i skolan, får frispel och skiten träffar fläkten så att säga – hon går bärsärkagång i det lilla samhället. Klassiskt med den manliga rädslan och mystiken kring den kvinnliga fertiliteten. Iom. inträdet i puberteten uppenbarar sig enorma krafter i Carrie, som sedermera hämnas på de som gjort henne ont.

Peter Fröberg Idling – Pol Pots leende

En nästan filmisk framställning (berättarjaget som en voice-over) av den efterforskning som författaren gör för att svara på frågan hur den svenska delegationen, ledd av Jan Myrdal, som besöker Pol Pots Kampuchea kunde undgå att öht. observera slavarbetet, svälten, avrättningarna och sjukdomarna som krävde närmare 2 miljoner människors liv under Pol Pots 3-4 år vid makten. Genom resor i Sverige och Kambodja, genom intervjuer med den svenska delegationen och invånare i Kambodja söker han svaret. Sanningen är som alltid diskutabel, men ligger väl någonstans mellan naiv politisk blindhet och att företrädarna för Pol Pots regim var selektiva med vad besökarna fick se. Mycket intressant läsning om människans mörka historia, med ett bitvis vackert poetiskt anslag.

Carolina Gynning – Ego Girl

Underhållande läsning om en frispråkig ung kvinna och hennes internationella modekarriär som glamourtjej och livet däromkring med sex, droger och (not so much) rock ’n’ roll, fram till tiden för Big Brother och det stora ”genombrottet” på hemmaplan. Stämmer en bråkdel av det hon beskriver i boken verkar hon haft ett händelserikt liv.

Ronnie Sandahl – Vi som aldrig sa hora

Min farfar brukade alltid säga till mig: ”Blyga killar får inte kyssa de vackra flickorna” (attans!) Minns inte boken så väl eftersom det var ett tag sedan jag lästen den, men jag minns att jag kom att tänka på farfars uppmaning som en sammanfattning av boken. Tyckte det var fin och jobbig läsning om småstadsliv, trasiga karaktärer och kärlek.

Henrik Brandão Jönsson – Fantasiön

Sydsvenskanreporter skriver ett djuplodande och personligt reportage om Brasiliens huvudstad. Staden, arkitekturen, historien, omgivningen, politiken och människorna flätas samman i ett väldigt levande och fascinerande porträtt om ett vansinnigt projekt – Att bygga en stad ifrån grunden mitt i djungeln. Mycket läsvärd!


Har länge haft en avog inställning till deckare – skräplitteratur – men iom. en god vän som är polis och läser många deckare (kurslitteratur?) fick jag till slut ge upp min avhållsamhet. Connellys böcker om Harry Bosch utspelar sig i L.A. med start på tidigt 90-tal utan mobiltelefoner och smidiga datorer. Samtida händelser som misshandeln av Rodney King och jordbävningen 1994 utgör bakgrundsberättelser i de olika böckerna. Spännade handling med cliffhangers i snudd på varje kapitel. Lättsam underhållning och en trevlig introduktion till deckarvärlden.

Joseph O’Neill – Netherland

Senast lästa boken. En s.k. post 9/11-bok, ety den utspelar sig i N.Y. efter flygplanspåhälsningen där. Framgånsrikt par med liten pojke har tagit in på Chelsea hotel efter 9/11 och har svårt att bearbeta händelserna och glider isär. Hustrun flyttar tillbaka till England med sonen. Mannen stannar kvar, återupptäcker sin barndomssport cricket och lär iom. detta känna många intressanta karaktärer. Cricket som en sport med de ideal den står för, som en metafor för både samhörighet och utanförskap och som en kontrast till hans jobb som framgångsrik analytiker av råvarubranschen. Som en av spelarna säger ”You dress up in white to feel black”...