om "man" som jag bär på ett enormt ego, dvs. störst bäst vackrast, så kan
det vara bra att emellanåt "grunda". att komma ner på jorden igen.
vad bättre än att bege sig till konsthallen för ett beskåda den nya
utställningen - electrohype 2008. där förstod jag ingenting. där kände
jag mig riktigt dum. (vanligt förekommande för mig i just den lokalen).
mission accomplished! kalibrering av min självbild utförd. kan åter
möta min familj och vänner med kärlek, ödmjukhet & respekt.
tycker det är intressant med förhållningssätt till kulturen, om man öht. kan förhålla sig (som i
mitt fall med electrohype - not so much...) de flesta människor har en åsikt när det gäller musik
och kan föra mer eller mindre intellektuella diskussioner om vad som gör viss sorts musik bra
eller dålig. oavsett om det handlar om artisten, genren, melodin, texten, albumens tematik (för
de som 2008 fortfarande intresserar sig för det...), låtstrukturer med/utan vers/refräng, rytmen,
känslan, dansbarheten osv. så har alla något att säga. men om man då ställs inför en situation
där man inte kan tala om varför man känner som gör inför konsten, som i mitt fall med electrohype?
det känns ovant. det känns otillräckligt. jag tyckte electrohype var dåligt, men kan inte riktigt motivera/förklara
varför. var det dåligt för att det var ointressant? eller är det så att dåligt är fel ord, jag kanske
bara inte förstod det? är det i så fall med automatik dåligt bara för att jag inte förstår det? eller
är det något annat? är det diffust? är det svårtolkat? är det modern konst? är jag trög? samma
frågor dyker upp mest varje gång jag varit där på besök. någon annan?
tänkte på kleerup när jag såg utställningen. inte för att den är obegriplig.
hans musik hade passat in ändå. och the tough alliance.
det var iaf. lite kul att ta bilder där. obs! LITE kul.
det var iaf. lite kul att ta bilder där. obs! LITE kul.
3 kommentarer:
Första bilden är iaf väldigt snygg! Och det där med modern konst är svårt, för konst är ju enligt mig bra när man känner nåt eller om det är snyggt, men om det bara faller platt framför en och man bara kan gå vidare utan att egenligen bli berörd så är det tråkigt.
va? electohype är ju fantastisk, bästa uställningen på länge. teoretisk och matematisk poesi som visar att vi är lika handikappade som maskiner och oavsett vad vi gör så kan vi ändå inte "mimimera störningarna" för ju mer vi försöker det desto mer efterdyningar genererar vi. jag tror du måste gå dit igen. bums!
haha, så olika intryck. Jag älskade den. Men du fick fina bilder med dig därifrån.
Skicka en kommentar