Juljobbar på posten i Köpenhamn, jobbat där snart en vecka. Klagar inte på lönen,
bara på skatten. Valde kvällstider, passar mig bra, blir ändå inte så mycket sömn.
Känner mig som en liten liten pojke med stora ögon och hakan nere i marken när jag går omkring bland
spännande maskiner och främmande människor. Annorlunda ljud, annorlunda dofter, annorlunda miljö.
Trivs... med jobbet... med pendlandet till Köpenhamn varje dag...
Men mest av allt trivs jag med ett bekvämt säte på vägen hem... plocka fram Per Hagmans
"Att komma hem ska vara en schlager" och med trötta ögon läsa ett kapitel eller två...
Den rastlöshet... den rotlöshet... han skriver om känner jag allt för väl...
Vill inte skiljas från den... slutet kommer för nära... för fort...
...den är så... alldeles... alldeles underbar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar