En kort joggingrunda gled över till ett ansträngande intervallpass vid
amfiteatern i Pildammsparken.

Njöt av aftonen med sushi och glass i Västra Hamnen. Skönt väder. Bra dag.
Tack alla inblandade!

Jag såg att Martin lagt upp fina bilder från Zoo i Köpenhamn i sin blogg.
Letade igenom mitt bildbibliotek och hittade några opublicerade bilder från
samma plats. Mina bilder är från augusti förra året.

Håller med Martin om att det är sorgligt att se stora magnifika djur som isbjörnar,
vanliga björnar, elefanter m.fl. instängda på så små områden. De tvångsmässiga
självskadebeteenden som djuren utvecklat var hur synliga som helst för åskådarna.

Inte coolt!

in her honey dripping beehive.

Kim som läser vid LSE i London var hemma över påsken. Vi hann med en fika på
Salads and smoothies på Kalendegatan. Till sommaren bär det av till Canberra
för praktik på Sveriges ambassad. Låter spännande!

it ain't easy to behave in this spotlight.

god/allah/yahweh knows.

springpojke...

Har varit igång med löpningen snart en månad. Från min första stapplande tur på
5 km med Patrik ute vid Bulltofta till att de två senaste veckorna gjort tre lopp
strax över milen.

Jag har haft förmånen att få springa med Patrik och Micke i stort sett varje gång.
Utan deras draghjälp tror jag inte det blivit så mycket med löpning för min del.
Iaf i uppstartsfasen.

Idag sprang jag rundan som finns att beskåda på bilden ovan. 1,5 mil på 1h 20-25min.
Start vid den röda cirkeln och sedan längs med Limhamnsfältet ut på piren på Ön och
"klappa fyren" (tack grundskoleidrott!). Tillbaka samma väg och längs med Limhamnsvägen,
högersväng ner på Köpenhamnsvägen till Erikslust, förbi Slottstadens skola och raka
spåret på John Ericssons väg fram till Pildammsparken som rundas, Pildammsvägen fram
till Carl Gustafs väg som leder fram till Slottsparken och ett varv runt dammen där
innan Tessins väg bär allt stummare ben till slutmålet på Sergels väg.

Mycket blåst längs med Limhamnsvägen, och inte minst på Ön, vilket inte hjälpte.
Högersvängen ner på Köpenhamnsvägen innebar något nytt, en sträcka jag aldrig
sprungit förut (vilket betyder mycket efter alla rundor vid Limhamnsfältet genom
åren). Erfarenheten av att ha sprungit milen och insett att det inte var så
monstruöst är en viktig mental barriär som rivits. Denna vetskap hjälpte mig att
trycka på hela vägen förbi Pildammarna och hem igen. Övergången från grus och jord
i Slottsparken till asfalt och trottoar den sista biten hem var dock riktigt tung.
Det känns ordentligt i skenben och vader nu. Samtidigt är det den skönaste av känslor.

Så långt så bra. Nu gäller det att variera löpningen mer och inte bara jaga
kilometer. Att försöka köra tuffare på kortare distanser är träning som behövs.
Där om någonstans finns en rejäl mental utmaning, att våga vara tuffare, att hålla
ett högre tempo genom hela loppet, att inte spara sig till en liten spurt på slutet.

Målet, att springa maratonlopp, kommer så sakteliga närmare. Jag har en lång väg dit,
och är bara i början på träningen. Än så länge går det bra och känns kul.

Fortsättning följer...

the devil's in the details.

i get my kicks above the waistline, sunshine.